Ny webbtjänst ordnar upp ditt liv online efter din död

När jag i sakta mak bläddrade igenom tidningen Svenska Dagbladet (självklart läser jag online, jag har brevlådan på andra sidan vägen och ingen lust att gå ut i morgonrock och hämta det jag ska läsa, speciellt inte i -20 grader) nu på lunchen hittade jag en intressant artikel. Ett Mediebolag har startat en webbtjänst som de kallar “My Webb Will”. Tanken är att man här ska kunna skriva ett testamente om vad man vill ska hända med sina profiler man har online, exempelvis sitt facebook-konto. Detta är inte den första tjänsten för detta, men som så många andra bolag utger de sig för att vara annorlunda.

Egentligen skiter jag i vilket, om de är först eller inte, men det var första gången jag funderade över problemet. Dels är det alltid skrämmande att fundera över döden, men i ett perspektiv där man kanske kan få rekommenderat att lägga till en vän som kanske har dött blir det än värre. En vän till mig har en bloggportal och av någon anledning verkar det som om många av de som skriver där är oerhört deprimerade och det pratas ofta i dessa bloggar om självmord och hur tungt livet är. I vissa stunder när vi känner oss extra morbida i vår humor har vi skämtat om att vi måste ha koll på dessa bloggar så att folk fortsätter skriva, och vid vilket läge man behöver ringa polisen. När jag nu inser det verkliga problemet som faktiskt KAN uppstå verkar inte våra skämt riktigt lika roliga längre, men frågeställningen är viktig.

Om jag skulle köra i diket och kola på vägen till dagmamman här i eftermiddag. Vad händer med mitt liv online? Jag har många vänner som jag enbart har kontakt med genom MSN och Skype och jag har profiler på flera stora sidor som Facebook, LinkedIN och twitter. Faktum är att jag inte ens funderat över vad jag VILL ska hända med dessa konton om jag dör (jag har förvisso bara bestämt att jag vill att min aska ska bli spridd i havet om jag dör för övrigt men där har man ju iaf tänkt tanken). I artikeln pratas om minneslundar online och annat. Självklart vill man bli ihågkommen, men jag skulle kunna tänka mig att det vore jobbigt att gång på gång gå tillbaka till en död nära väns profilsida, eller en blogg som inte längre uppdateras av grundaren. Då skulle det nog kännas bättre att sådana saker togs bort.

Slutligen kan jag inte låta bli att förundras över folk som får bra affärsidéer. Jag gillar idéer och projekt som är en win-win situation för alla parter. Dels ska besökaren av en sida, eller användaren av en tjänst verkligen få ut något av det, men självklart ska den som har gjort arbetet även få sin bit av kakan. Det är allt för ofta som bra idéer misshandlas och misslyckas p.g.a. giriga eller inkompetenta företag eller personer, låt oss hoppas att detta inte är fallet, för när man arbetar med döden eller med testamente är det ett åtagande som sträcker sig längre än att hantera några affiliatelänkar.

Leave a Reply